Zarah med H
Sommaren närmar sig och det känns såå otroligt härligt tycker jag. Redan när man ställer fram klockorna den sista mars känns det som att det är något på gång. Den där hoppfulla ljusstrimman på himlen får man då se en hel timme tidigare redan nästa dag. Därefter går det fort. Nåja, här hemma i Sverige…
Håller jag på att bli gammal? Nja, det var väl att ta i. Jag som är född mot slutet av 80-talet är väl kanske inte längre ungdom direkt, men det är en bit kvar till ”medelåldern” i alla fall. Min arbetskamrat Pontus påpekade att jag tillhör generation Y. Hit hör folk som är födda någonstans…
Tror ni på lycka? Var på stan igår o fikade med faster. Vi var nere på vårt gemensamma favoritfik i Gamla Stan, lite undanskymt från de mest turistiga stråken. När vi satt oss ner och beställt en varsin Cappuccino med tillhörande gräddtårta överraskade faster mig rejält. Varsågod, sa hon, och räckte mig ett litet paket….
Äntligen lite varmare. Är det bara jag som tycker att det inte känts som maj hittills? Det har varit så himla kallt. Maj brukar liksom vara den första månaden då man kan använda vårkläderna på riktigt, varje dag. Själv har jag kört med vinterkappan fram tills igår. Nu känns det genast lite mer hoppfullt. Barnkalas!…
På lördag åker jag hem till mamma och pappa i Uppsala en sväng. Det ska bli skönt att komma hem över helgen. Mamma brukar alltid ha någon överraskning i matväg. Pappa vill inte vara sämre. Han har lovat grillkväll på lördag. Hoppas vädret tillåter bara! Mamma och pappa tävlar nästan i vem som är bäst…