Tror ni på lycka? Var på stan igår o fikade med faster. Vi var nere på vårt gemensamma favoritfik i Gamla Stan, lite undanskymt från de mest turistiga stråken. När vi satt oss ner och beställt en varsin Cappuccino med tillhörande gräddtårta överraskade faster mig rejält. Varsågod, sa hon, och räckte mig ett litet paket. Jag öppnade sakta och med stor förväntan. Haha… att jag är så barnsligt förtjust i presenter! Faster sa att hon har för vana att ge bort en liten present då och då till de människor som betyder något extra mycket för henne.
När jag fått av omslagpappret låg där en liten guldfärgad ask i min hand. Jag öppnade och såg den vackraste amulett jag någonsin sett. Den var formad som ett hjärta och var i skinande guld. I mitten av hjärtat hade man graverat in en fyrklöver.
”Det är en lyckoamulett” sa faster och fnittrade. ”Du tror väl på lycka?” sa hon. Jag hade verkligen inte förväntat mig att få en present. Inte hade jag heller kunnat gissa att jag skulle få en lyckoamulett.
Lycka och tur är inte samma sak
Det är klart jag tror på lycka, svarade jag faster. Och så började vi prata om det där med lycka. Vi kom fram till att lycka och tur inte är samma sak. Tur är något som har med slumpen att göra. Spel, till exempel, handlar om tur. Lycka däremot kan vara så mycket mer. Man kan förstås bli lycklig om man råkar ha tur någon gång, men oftast handlar lycka om de små sakerna som händer då och då. Fasters present och vår lilla fikastund till exempel.
Jag tror helt klart på lycka. För mig är det något som varje människa måste försöka hitta själv. Man kan inte få lycka genom tur, i alla fall inte i det långa loppet. Vi måste försöka söka oss till situationer som gör oss glada. Det lättaste sättet är kanske att prata med folk som får oss att le. Faster – du vet vem jag tänker på!
Självklart kommer jag att bära fasters lyckoamulett ofta och varje gång kommer jag att minnas vår lilla lyckliga stund tillsammans där i Gamla Stan.
