Det går tydligen ”helt okej” för mitt reseällskap i hans pokertävling, han kom till rummet sent i går natt och stöp i säng. Han fortsätter spelet idag med. Heja heja.
Jag var uppe i casinot som snabbast och tittade på spelet. Jag fattar ingenting av poker! Och fattar man ingenting så är det lika tråkigt som att se färg torka! Och vilken ”korvfest” det var – unga killar, gamla killar, smala killar, tjocka killar. Väldigt få tjejer, jag gissa på maximalt 5%. Det satt kanske en tjej vid var tredje bord och spelade.
Men det innebär att det fanns fler ”pokeränkor” än bara jag. Jag hittade tre tjejer – okej, kanske lite äldre tanter – som var sugna på lunch och sedan en tur till Bratislavas slott.
När man är i östeuropa så är det ”kött, potatis, och ljus lageröl” som gäller. Vi hittade en jättestor restaurang som hade eget ölbryggeri i källaren. Och som jag skrev i går så gillar mitt resesällskap ”O” just öl – hit ska jag släpa honom när han åker ur sin tävling, för en schnitzel och en stor sejdel av det hembryggda ölet!
Sedan stack vi som sagt till slottet.
Slottet i Bratislava är som en tidsmaskin som transporterar dig tillbaka till en svunnen era. En promenad uppåt längs de slingrande vägarna var som att kliva in i en saga. Utsikten blev bara bättre och bättre ju högre upp jag kom. Och när jag äntligen nådde slottet, wow! Högst upp på kullen stod det majestätiskt och erbjöd en panoramautsikt som var värd varenda steg.
Att vandra runt slottets murar och titta ut över Bratislava var som att vara en del av en episk berättelse. Historien sipprade ur varje sten och varje hörn, och jag kände mig som en äkta upptäcktsresande som utforskade hemligheter från svunna tider.
Sedan när vi pokeränkor hade splittat på oss så stog jag och hängde lite i gymmet här på hotellet. Ett litet gym, men på sjätte våningen, med fin utsikt över staden. Tänk om alla gym i Sverige hade sådan utsikt i stället för att ligga i en källare!
Hörs snart!