Tidig pension?

Det där med pension känns ju rätt så fjärran måste jag säga. Pappa frågar alltid – Zarah har du något pensionssparande? Njaä, jo något har jag väl, brukar jag svara. Det är både sant och falskt på samma gång. Sant, eftersom jag som alla andra kommer att få allmän pension eftersom jag betalar skatt. Sant också eftersom min arbetsgivare betalar in tjänstepension (tack arbetsgivaren!). Men mitt påstående om pensionssparande är faktiskt också falskt eftersom jag inte har något eget sparande alls. Jag började sätta undan några hundringar i månaden för några år sedan men så tog jag ut pengarna en vacker dag för jag behövde köpa en ny bil. Eller rättare sagt, jag skulle köpa min bättre begagnade Polo från 1999.

Att leva på skorpor som pensionär?

Nu känns pensionen faktiskt riktigt avlägsen måste jag säga, men pappa har nog en poäng. Det kan vara bra att fixa någon form av privat pensionssparande. Jag läste en guide om hur mycket man behöver spara för att få en dräglig pension här om dagen. Zarah gillar ju skorpor med smör på som ni vet men nog skulle jag ändå vilja ha en så pass dräglig pension då den dagen kommer att jag inte behöver leva på skorpor.

Även om pensionen känns långt borta nu så är det ju som så att man anpassar sig hela tiden. När jag var 10 tyckte jag tjejerna som var 14 var läskigt gamla. Nar jag sedan fyllde fjorton kändes studenten som hundra år bort typ. Man flyttar fram gränsen och anpassar sig. Den nya åldern blir normal. Oavsett hur gammal man är vill man ju ha det bra, vara frisk o gla’, ha vänner, gå på bio, resa lite… Det är lite så jag tänker nu. Pensionen känns fjärran men när jag väl är där är det i grund o botten på nått sätt samma Zarah som när jag var 10.

Hur mycket måste jag spara då?

I artikeln på SVT som jag läste finns ett exempel med Gustav 30 år. Det är väl i den åldersgruppen jag ligger ungefär (lite drygt). Gustav har en lön på 30 000 kronor i månaden och han har tjänstepension men noll i privat pensionssparande. Han började jobba när han var 25. Ganska exakt som för mig med andra ord.

Hur stor del av den nuvarande lönen kan man behöva då egentligen? 70 procent? 80 procent? Ja man får väl finna sig med att man kanske inte får 100 procent av lönen i pension. Den som känner mig har redan gissat att jag kommer att dra söderut när jag blir panschis. På solkusten eller Gran Canaria lär det va lite billigare än i gråa Sverige att leva så jag tror nog det funkar bra för mig att leva på 70 procent av lönen.

Om jag går i pension när jag är 69 år så räcker det med att spara 210 kronor i månaden. Lätt som en plätt! Men vänta nu – 69 år? Zarah vill nog börja sola lite tidigare än så. Om jag går i pension två år tidigare, när jag är 67, behöver jag spara 840 kronor i månaden. Hmm… Genast mycket mer som måste sparas ju. Om jag ska gå i pension när jag är 65 måste jag spara 1500 i månaden för att få ut 70 procent av lönen.

Nu så är ju Gustav i exemplet något år yngre än mig också så jag gissar att jag kanske borde lägga undan 2000 i månaden i alla fall. Nu så kommer jag säkert att sälja lägenheten när den dagen kommer o få loss lite extra pengar den vägen men jag gillar att ha marginaler. Om jag sätter undan 2500 i månaden blir det nog kalasbra i solstolen på Gran Canaria! Måste bara sätta mig in lite bättre med det där med börsen först.