Hemma igen nu från Bratislava. Kallt i Stockholm – jag skulle inte ha något emot att vara kvar i Slovakien faktiskt. Det var typ ”svenskt höstväder” där, man kunde gå omkring i en tunn jacka och inte som här hemma med vinterjacka och ändå frysa.
Mitt resesällskap kom faktiskt på prisplats i pokerturneringen! Jag vet inte riktigt vad det betyder, han vann inga miljoner precis, men han fick en rejäl slant ändå ”för besväret”. En extra månadslön ungefär! Tänk dig ett vitt bländande leende från öra till öra när han (vi) hämtade ut prispengarna i casinot. Allt i kontanter i Eurosedlar – jag har aldrig sett så mycket kontanter tidigare, man använder ju bara kort nuförtiden.
Vi satte sprätt på en liten del av slantarna för att fira framgången, och resten skulle han lägga undan till att åka på någon annan resa med mig sa han. En resa där han inte satt vid ett pokerbord hela tiden. Gulligt haha…
Vindkraftverk, vindkraftverk, överallt vindkraftverk
En syn stack ut på bussresan till från Bratislava till Wiens flygplats, som inte direkt kunde undgås – rad efter rad av vindkraftverk som sträckte sig över horisonten på gränsen mellan länderna. Om ett utsträckt fuck-you finger stod de på den Österrikiska sidan av gränsen och retades med slovakerna.
Det var som om dessa maskiner av modern teknologi markerade övergången mellan Slovakien och Österrike. Jag hade förväntat mig att landskapet skulle erbjuda pittoreska vyer av naturen i dess renaste form. Istället möttes jag av dessa majestätiska men samtidigt monotona vindkraftverk som tyst stod och snurrade i vinden.
Medan vissa kan se dem som en symbol för framsteg och hållbarhet, så kunde jag inte låta bli att känna en viss tristess över deras likformighet. Kanske är det priset vi betalar för att försöka balansera våra energibehov med miljön omkring oss.
Jaha, nu är det bara att jobba på tills jul- och nyårshelgerna kommer. Vad har ni för planer då?