Jag har avinstallerat Tinder, och börjat snegla åt de ”gamla beprövade” sätten att dejta i stället. Nej, inte att sätta in en annons i papperstidningen, riktigt så gammal är jag inte! Men jag tittar på att regga mig någon av all de online dejtingsidor som finns på Internet.
Varför?
Jo för att jag har märkt att på Tinder så faller man in i en mall – man letar bara efter ”ens typ”. Men lång eller kort, smal eller tjock – på det sättet sorterar man ju bort en massa godbitar i godislådan helt i onödan. Det finns ju massor med anledningar att dejta någon som inte är ”ens typ”.
Inte lik ens ex!
Om jag alltid letar efter ”min typ” så kommer ju nästa dejt att likna mina gamla ex. Det vill man ju inte! Och även om vi inte klickar så finns ju chansen att man kan lära känna den nya personen som vänner, eller hur? En främling är ju trots allt bara en vän man ännu inte lärt känna!
Få lite nya influenser!
Ja, det är praktiskt att som storstadstjej bara dejta killar i Stockholm, men om man diskvalificerar 90% av ”marknaden” på detta sätt så är det ju bara dumt. Min drömprins kanske kör skördetröska på en bondgård, vem vet? Jag kanske inte hittar kärleken, men jag kanske hittar nya intressen på vägen? Eller bara någon att bada spa med?
Annars då?
Äntligen säger jag, dags att äntligen kunna åka ut till landet igen. Där trivs jag som allra bäst, i min ensamhet… hehe, kanske dejting inte är min grej ändå? Äh, vi får väl se om jag får några intressanta svar på mina dejtingannonser.